Ett år sedan, del 3.
9.30
Hade sjukt ont och undrade när man skulle få någon sorts smärtlindring.
Fick testa lustgas.
Jag tyckte att det var helt värdelöst, tvärtom så blev jag bara distraherad och störd av den och den hjälpte inte heller ett dugg.
Sa att jag ville ha ryggbedövning istället.
10.30 kom dom och satte epiduralen.
En halvtimme senare var jag i himlen!
Passade på att vila och ta igen mig lite. Tänkte att; så här kan jag ligga resten av livet! ;-)
Värkarna avtog pga epiduralen och dom satte värkstimulerande dropp för att det skulle komma igång igen.
11.30 var jag öppen 8cm.
12.45, öppen 10cm.
13.15 kom krystvärkarna.
Tänkte; Är det inte värre än såhär?
Trodde att det skulle vara mycket jobbigare och ondare att krysta, men det gick hur bra som helst.
Ju längre ut huvudet kom desto ondare gjorde det. Och helvete vad det spände och brände!
Nu var det inge kul längre...
Fick sätta mig upp och titta på den lilla blå/lila del av huvudet som hade kommit fram. Hahaha, ska dom se ut så där tänkte jag?
Sen var det bara att ta i och krysta.
Jag ville nästan inte ta i längre eftersom det gjorde så sjukt ont, barnmorskan plockade fram en sax, jag tittade på Marcus och sen klippte hon.
Konstigt nog så kändes det knappt, sved bara till lite, en eller 2 krystvärkar senare så var hon ute!
13.43 Föddes våran lilla tjej!
2990g och 50cm lång.
Jag fick upp henne på bröstet och Pappa Marcus klippte navelsträngen.
1 år senare väger hon 8160g och är 71cm lång. Min lilla, lilla docka! ♥
